Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kanslerns missnöje med fredsfördraget. 97
De skarpa förebråelser kommissarierna sålunda fingo
uppbära förtröto dem icke litet, — C. T. Odhner säger, —
om med skäl, lämna vi därhän — att Per Brahe icke
lätteligen synes hafva glömt denna skymf, som gjorde
afståndet mellan honom och kanslern ännu större — men
likafullt förglömde sig grefve Per ej, utan svarade i följande
taktfulla ordalag (d 16 sept.): »Kära herr fader! På det
bref han oss, kommissarier, sände, belangande vårt procedere
i traktaten, hade vi kunnat svara, men efter det var
mycket skarpt ställdt och något förfångeligt, låta vi det blifva
och skulle hafva önskat att därmed hafva kunnat blifva
förskonade, besinnandes sådant vara skedt utaf ond
berättelse".
I Sverige hälsades emellertid underrättelsen om
stilleståndet med uppriktig fröjd 1), och i belåtenheten synes
äfven Gabriel Oxenstierna tagit del; han skrifver från
Stockholm den 15 sept.: „När jag betraktar vår hemstat,
står hon på ett svagt fundament; råkar hon icke snart i
någon ro, är det att frukta, att hjärtat af riket svårligen
blifver konserveradt". Under sådana förhållanden var
freden välkommen. Om rikskanslerns häftiga skrifvelse
till kommissarierna hade G. Oxenstierna af dem själfva fått
besked, och han delgifver brodern, att de extraordinariter
illa upptagit densamma. „Jag tviflar icke — skrifver
herr Gabriel — att min broder detta molheribus litteris
mollierar." Förebråelsen hade ju ock träffat rådet, som
godkänt instruktionen för fredsunderhandlingarna och varit
med om än längre gående eftergifter.
Rådet dristade dock ej opponera mot rikskanslern2),
utan sökte snarare försiktigt urskulda sig. Sålunda
skrifves den 12 september 1635, att regeringen resolverat att
’) Kanslerns yngste son, Erik, som vid denna tid studerade i
Cpps&la, höll dttr vid akademin den 15 oktober 1636 ett fägnetal i
anledning af det polska stilleståndets afslutande.
*) Ännu den 30 november utbrister kanslern missmodig: «Nu
sedan Preussen är borta och licenserna (tullinkomsterna) oss slitna
ntor 1 länderna, är halfva rikets makt och styrka sin kos, det man
innan kort bättre skall förfara och blifva varse, att jag intet ljuger».
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
