Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 I riksråds- och diplomatvftrf.
ratificera fredstraktaten, „ ehuru vi ej gifvit fullmakt att
sluta ett sådant kort stillestånd emot så många fördelars
restitution".
Per Brahe skyndade sig emellertid hem och afgaf
den 8 oktober i rådet en relation öfver det som förlupit.
Protokollen vid underhandlingarna, uppsatta af
sekreteraren Nicodemi, anlände senare. Den af de polska
ombuden underskrifna traktaten äfvensom Wladislavs
egenhändiga ratifikation däraf öfverhämtades af Åke Axelsson
och förelades de svenska ständerna, hvilka inkallats till
den 15 oktober. Riksdagen godkände det ingångna
fördraget, och kanslerns motparti, så berättas det, utspridde
ryktet, att han af ärelystnad och maktbegär motarbetat
den efterlängtade freden med kejsaren.
Med sig själf och sin slutförda mission i den yttre
politikens tjänst kunde Per Brahe alltså känna sig relativt
belåten, men icke så med allt det, som under hans
frånvaro inträffat inom riksrådet. Vi nämnde tidigare, att
genom Magnus Brahes död drotsämbetet blifvit ledigt,
och till sin farbroders efterträdare ansåg sig grefve Per
framför alla andra kandidater själfskrifven (se sid. 73).
Han befann sig emellertid i Tyskland, och det såg ut,
som om hans kolleger i rådet i och med detsamma förgätit
honom och hans anspråk. Rikskanslern var visserligen
äfven borta, men hans ande hvilade öfver rådet, och han
hade tydligt låtit förstå, hvem han önskade se utkorad
till drots och hvem till skattmästare. Äfven denna plats
skulle nu ordinariter besättas.
Vid mötet den 13 juni 1634 försiggick valet; 12
rådsherrar voro närvarande, och därutöfver hade 9 insändt
öppna valsedlar. Då dessa upplästes, befanns det, att
röstsplittring i stor skala ägt rum. Axel Oxenstierna hade
voterat på sin broder Gabriel Gustafsson till riksdrots och
på kusinen Gabriel Bengtsson Oxenstierna till
skattmästare, och desse blefvo falctiskt valda (Klas Fleming, som
erhållit lika mänga röster som den senare, ansågs
oumbärlig vid amiralitetet) och åtogo sig uppdragen, efter att
till först nägot hafva protesterat. Per Brahe erhöll ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
