Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 Karl XI:s förmyndare.
lanserande. Kammaren säger, att den kan intet göra, eftersom
böcker ifrån kollegier och provinser inte komma i rattan tid in.
Men om jag hade en bokhållare, som gjorde mig det, faller
torde jag det ett år eller högst två tåla, men blefve han
längre ute, så läto jag visst taga honom vid hufvudet.
Rålamb: Kammarkollegium kan intet uträtta. Där är
ingen, som parerar order, ja, många som icke sköta om att
svara oss en gång, när vi på ämbetets vägnar något skrifva
dem till.
Rikskanslern: Kammaren skulle sätta upp en lista till
exemplar bestraffning.
Klas Tott: Men skola ej de pressentaste sakerna först
hjälpas, att ej knektarne dö?
Rålamb: Om vi tio gånger fordra något, ja, om
konungen själf skrifver dem till, så lyda de intet ändå.
Gabriel Stenbock: Ingen är, som aktar konungens
order mer, ntan de låta, som de vilja.
Resolverades: Sådant tycktes enhälligen vara illa och
oförsvarligt, och att det nödvändigt med skarpa allvaran bör
remidieras och förekommas.
Per Brahe hade ej varit närvarande vid mötet. För
att dock få höra äfven honom yttra sig, uttaga vi från
rådsprotokollet för den 9 maj 1672 följande rätt
märkliga andragande:
Riksdrotsen beklagade högeligen, att justitien s& lamt
handteras och att så få infinna sig vid sakerna (endast fem
medlemmar voro närvarande), och befallde det måtte till
protokoll tagas, att han för sin person måtte vara undskyllad, att
intet så tillgår, som sig bör. Han för sin person kan intet
taga på sitt samvete, ej heller är det för Gud eller människor
försvarligt. „Vi straffa andra för det de göra orätt, men vi
här uppe äro de, som allra mest göra orätt. Jag vill nu for
min nådige konung hellre begära mitt afsked och intet
bekymra mig om justitien än som längre tåla, att hon så handteras6.
De la Gardies missnöje öfver Sveriges
utrikespolitik samt Ludvig XIV:s fint bedrifna diplomatiska
underhandlingar bragte Sverige öfver på Ludvigs sida, och i
början af april 1672 afslöts mellan Sverige och Frankrike
’) Redan några månader förut fruktade somliga för
konsekvenserna. Sålunda skrifver N. Gyldenstolpe den 20 december 1671 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
