Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Per Gynt.
EN KVINNA.
Ja, då får man knappast undra på att sonen int’
blir karl.
(Folket går vidare. Så småningom kommer Per Gynt fram. Han
är röd av blygsel, tittar efter dem)
PER GYNT.
(sakta)
Var det mig det gällde?
(med ett tvunget kast»,
Nå, pladdra på!
Ni sladdrar inte livet ur mig ändå.
(kastar sig ned i ljungbacken, ligger länge på rygg med händerna
under huvudet och stirrar upp i luften)
En så underlig sky! Den liknar en häst,
med sadel och ryttare — tyglarna slaka,
efter rider en käring på en raka.
(ler stilla för sig själv)
Det är mor. Hon skäller och skriker: Din best!
Hej, du Per!
(så småningom sluter han ögonen)
Ja, nu är hon snopen,
Per Gynt rider främst, och han följes av hopen.
Hästen har guldskor och silversmiden.
Själv har han kappa, fodrad med siden.
Handskar har han och sabel och skida.
Stolt är det följe som efter ses rida.
Ingen dock sitter så stolt på sin fåle
eller glittrar som han under solens stråle.
Nere står folk längs vägar och stigar,
lyfter på hatten och gapar och bligar.
Kvinnorna niga. Jojo, man känner
kejsar Per Gynt och hans tusende svenner.
Skillingar, dalrar låter han falla,
sparkar som småsten ner, till dess alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
