Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första, akten. 31
SMEDEN.
Jag hälsar väl bruden ifrån dig? Go’ kväll!
(de gå med viskningar och skratt)
PER GYNT.
(ser en stund efter dem, vänder sig med en knyck)
Nej, må jäntan ta vem hon vill ur skocken!
Lika glad är jag, vem hon än får till man.
(ser ner över sina kläder)
Lappad och trasig, solkig och dan,
hade man åtminstone helgdagsrocken!
(stampar i marken.
Kunde jag riva med slaktartag
deras ringaktning ut ur bröst och bringa!
(ser sig plötsligt omkring)
Men vad nu? Någon fnissar? Änej, här är inga.
Borta är smeden och hela hans lag.
Jag vill hem till mor —
(går uppåt men stannar igen och lyssnar åt bröllopsgården)
Det spelar till dans —
(stirrar oeh lyssnar, går sakta ditåt, ögonen lysa. Han gnider
sig längs benen)
Så det myllrar av jäntor, sju åtta till mans.
Å, gnistor och död! Jag är där i ett språng.
Men mor då på taket! Den kvällen blir lång.
(öägonen dra sig dit bort igen. Han hoppar och skrattar)
Hejsan, vad hallingen går där i skocken!
Ja, Guttorm med stråken, han kan, när han vill.
Det är forsens klang, det är fågelns drill,
och så jäntorna, hela den glittrande flocken.
För gnistor och död, jag är där i ett språng!
(sätter med ett språng över gärdsgården och försvinner bortåt
vägen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
