Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra akten. 57
och så mänskorna, ute på dråp de med.
Nej, Gud, ska de så; jag kan inte mista’n,
sån byting, att fan skulle överlista’n!
(vänder sig till Solveig)
Ja, är det inte rent otänkbart slikt?
Han, som jämt for med lögn och dikt,
som visst var stor i mun som få,
men som aldrig ett dugligt verk prövat på.
Han — man kunde både gråta och le.
O, vi höll samman i nöd och ve,
för du ska veta, mannen min drack,
drev kring med tokprat bland storfolk och pack,
trädde vårt välstånd under sin fot.
Därhemma satt Lill-Per och jag i vår gömma,
vi visste inte bättre råd än att glömma.
För det faller sig så svårt att stå riktigt emot,
det är hemskt att se ödet i ögat minsann,
gärna vill man sorgerna av sig skaka,
man söker som bäst skjuta tankarna tillbaka.
En brukar brännvin och lögner en ann,
å ja, vi brukade sagor vi,
om prinsar och troll, om djur och häxeri,
och brudrov med, men vem skulle trott,
att så djupt de förbannade ramsorna grott?
(förfärad igen)
Hu, vilket skrik, är det vålnan eller vätten?
Per, Per! Där uppe på klätten.
(springer upp på en liten höjd och ser ut över vattnet,
inflyttarfolket kommer till)
Intet spår.
MANNEN.
(stilla)
Han blev er till sorg och skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
