Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredje akten. 97
(Utanför en nybyggarstuga i skogen. Ett renhorn över dörren,
snön ligger hög, det är i mörkningen.)
(Per Gynt står utanför dörren och spikar fast ett stort trälås.)
PER GYNT.
(skrattar allt emellan)
Lås ska här vara, lås ska de finna,
som stänger för trolltyg, för man och kvinna.
Lås ska här vara, lås, som ej brister,
när trollhorn stånga, så dörren rister.
De kommer med mörkret, de klappar, de bankar,
låt upp, Per Gynt, vi är snabba som tankar.
Under sängen vi tasslar, i askan vi rakar,
genom skorsten vi rasslar som glödande drakar,
hihi, Per Gynt, tror du spik och hankar
kan stänga mot trolltyg och illfundstankar?
(Solveig kommer på skidor över mon. Hon har en liten schal
över huvudet och ett knyte i handen.)
SOLVEIG.
Gud signe ditt arbete! Inte förjaga mig!
Kallad jag kommer och så får du taga mig.
PER GYNT.
Solveig. Det är inte? Jo, det är du.
Och du är inte rädd att komma nära mig nu?
SOLVEIG.
Bud har du skickat med Helga lilla,
bud kom med vinden och viskade stilla.
Bud gav din mor, när om sonen hon talade,
bud som blev syner när drömmarna dalade.
Dagar och nätter, den tunga tiden
bar mig bud att komma, att nu fick det ske.
Som slocknat var livet därnere i Liden.
77—270945. Ibsen, Per Gynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
