Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Per Gynt.
PER GYNT.
(blek, sakta)
Det var straffets svärd.
Där gick den med man och allt i sumpen;
evinnerligt prisad den lyckliga slumpen.
(rörd)
Lyckträff? Nej, djupare måste jag se.
Jag skulle frälsas, förgås skulle de.
Ja, tack och lov att du lät mig bli sparad
och höll ögat på mig trots svaghet och brist.
(andas djupt)
Det är en vidunderlig trygghet likvisst
att veta sig själv separat bevarad.
Men mat i öknen? — Och dryck? — Ändå värre!
Åh, jag hittar nog litet —
(inställsamt)
Han vet var det fås.
Det är inte så farligt. Ej vill Vår Herre
att jag, lilla fattiga sparv, ska förgås.
Bara ödmjuk till sinns. Inte tränga sig på,
stå karsk och rak och trösta på Herran.
(far upp i förskräckelse)
Röt där ett lejon i rörskogen fjärran?
(hackar tänder)
Nej, det var intet lejon —
(bemannar sig)
Inte mer än som så.
Nej, de hålla sig undan, och det är nog rådligt,
med sin överman huggas kan alltid bli vådligt.
De ha ju instinkt, och den säger dem klarligt,
att leka med elefanter är farligt.
Men i alla fall — jag får söka mig ett trä.
Där borta svaja akacior och palmer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
