Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde akten. 149
är för mer än livet bland Charlestowns redare.
Det var ihåligt något med denna sak,
något främmande på botten, något oklart bak.
Jag kände mig aldrig hemma bland packet
och aldrig riktigt som en man av facket.
Vad hade jag också på galejan att göra,
rota och riva i affärernas röra,
hur därhän det gick, kan jag inte förstä,
det föll sig väl så, att det kom sig så.
Vara sig själv på grundval av guld,
det är som att bygga sitt hus på sanden.
För uret och ringen, som blixtrar på handen,
ni fjäskar, gott folk, och kryper i mull.
För kråsnålskronan ni lyfter på hatten,
men personen sitter ju ej i kravatten.
Profet — det är ställning med klara momenter,
då vet man dock på vad fot man står.
Slår man an, man själv ovationen får
ej ens kalla mammon med ränteprocenter.
Man är vad man är trots kritik och klack,
är ej skyldig slump och tillfälle tack,
eller stöd av monopol och patenter.
Ja, profet — till det är jag klippt och skuren
och jag blev det så innerligt oförvarandes,
blott genom att komma över öknen farandes
och möta äkta barn av naturen.
Profeten var kommen, saken var klar,
min mening var aldrig att handla bedrägligt.
Det är skillnad på lögn och profetiskt svar
och jag träder tillbaka, om det blir lägligt.
Jag är inte bunden — det är inte värre —
det hela är så att säga privat,
jag kan gå som jag kom, min häst står parat.
Jag är, kort sagt, situationens herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
