Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde akten. 161
Vad man vann i bekantskap i aktning man miister,
framför allt då man är profet eller slikt.
Flyktigt ska man visa sig, gå som en dikt,
ge sig av som jag gjort, förrn man råkar i klister.
Det är vacklande själar, dessa öknens söner,
det vankades till slut varken virak eller böner.
ANITRA.
Ja, men är du profet?
PER GYNT.
Din sultan därtill.
(vill kyssa henne)
Seså, hugg lagom, hackspetten lill!
ANITRA.
Ge mig den ring, som blixtrar på handen!
PER GYNT.
Hela rasket, min sötnos, den skänken är ringa.
ANITRA.
Dina ord äro sånger, så ljuvligt de klinga.
PER GYNT.
Säll den som är älskad så högt! Jag vill av,
jag vill leda hästen som din trogna slav.
(räcker henne ridspöt och stiger av)
Min blomma, min ros, som för ökenvind niger.
Se här vill jag gå och kava i sanden,
tills jag träffas av solsting och får så jag tiger.
Jag är ung, Anitra, och därför jag tycker
du bör se genom fingrarna med mina nycker.
11—270945. Ibsen, Per Gynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
