Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärde akten. 167
allt för att finna det sannas mysterium —
(torkar en tår i ögat)
Det är den äkta forskarens kriterium.
Jag känner en fröjd, som gör ögonen väåta,
nu har jag löst min bestämmelses gåta,
nu blott hålla ut, som en gång jag begynt.
Nu må jag få brösta mig en gång för alla
och känna mig själv som mannen Per Gyrnt,
Livets kejsare — kunde man kalla.
Det svunnas facit och summa vill jag nå,
aldrig de levandes vägar gå,
samtiden är inte värd en gammal sko;
mannen far fram utan heder och tro.
Hans verk har ej vikt och hans ande ej fläkt.
(rycker på axlarna)
Och kvinnan — det är en skröpelig släkt.
(han gån).
(Sommardag högt uppe i Norden. En hydda i storskogen. Öppen
dörr med ett stort trälås. Renhorn ovan dörren. En flock getter
springer invid väggen.)
(En medelålders kvinna, ljus och vacker, sitter och spinner
utanför i solskenet.)
KVINNAN.
(blichande fram över vägen, sjunger)
Det kanske skall gå både vinter och vår
och nästa sommar med och så ännu ett år.
Men en gång skall du komma, det vet jag visst,
och jag skall nog vänta, för det lovte jag sist.
(lockar på getterna, spinner och sjunger igen)
Gud styrke dig, var du i världen går.
Gud glädje dig, om du för hans fotapall står.
Här skall jag vänta, tills du kommer igen;
och väntar du däruppe, vi träffas där min vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
