Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 193
KAPTENEN.
Ja, ja, som ni vill. Era pengar är era.
PER GYNT.
Just så, om dem ska vi inte bli flera.
Så fort ankaret fäster, gör opp på minuten
min hyttplats från Panama hem, jag ber,
så brännvin till manskapet, sen inte mer,
ger jag mera, kapten, kan ni slå mig på truten.
KAPTENEN.
Jag ger helst kvittens i den vanliga formen,
men, förlåt, efter kulingen kommer nu stormen.
(Han går fram över däcket, det har blivit mörkt. Ljus tändas i
kajutan, sjögången tilltar, töcken och tunga skyar.)
PER GYNT.
Hålla hemma en barnhög som larmar,
följas av andras tankar över hav,
bäras på avstånd på andras armar;
ingen nånsin en hågkomst mig gav.
Ljus i staken? Nej, mörk ska den stå,
jag ska hitta på något, supa dem fulla,
så de djävlarna över bryggan ska rulla,
druckna ska de komma till käring och ungar,
de ska slå i bordet och svära så det rungar,
skrämma från vettet båd’ stora och små,
käringen ska skrika och rymma ur husset,
släpa ungarna med, hela glädjen i gruset.
(skeppet kränger, han raglar och har svårt att hålla sig på benen)
Nå, det var en ordentlig överhalning;
havet arbetar som hade det betalning;
det är ännu sig självt i sin nordangång,
13—270945. Ibsen, Per Gynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
