Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 207
PER GYNT.
Se så, när saken redes ut,
ni är ett ljusets bud till slut?
PASSAGERAREN.
Har det en gång vart halvår hänt
att ni har ångstens allvar känt?
PER GYNT.
Rädd blir man ju, när ofärd ruvar,
men era ord, de gå på skruvar.
PASSAGERAREN.
Har ni en gång i livet hunnit
en seger som i ångst ni vunnit?
PER GYNT.
(ser på honom)
Kom ni att öppna mig en dörr,
så var det dumt ni ej kom förr.
Det är ju meningslöst att välja
den stund, då havet vill en svälja.
PASSAGERAREN.
Var segern kanske sannolikare
med hemmets lugn som tyst predikare?
PER GYNT.
A nej, men edert tal var gäckande,
hur kan ni tro, det verkar väckande?
PASSAGERAREN.
I vår krets räknas det att le
som högsta patos vi kan me’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
