Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 223
man fångar något annat — eller ingenting.
(han har kommit i närheten av stugan, får syn på den och studsar)
Denna stuga? — På mon —
gnider ögonen)
Jag tycker — jag ser —
Känner jag igen den? Ja, mer och mer:
Vildrensskallen, som spretar över gaveln,
en havsfru, skapt som en fisk från naveln —
Lögn, ingen havsfru, lås mot tankar.
Plankor och spik mot trolltyg som bankar.
SOLVEIG.
(sjunger i stugan)
Nu är här till pingstafton redo igen,
kära gossen min, långt bort
att du dröjer än!
Är bördan tung att bära,
så unna dig ro.
Jag väntar nog, du kära,
jag gav dig min tro.
PER GYNT.
(reser sig dödsblek)
En som minnes och en som har glömt,
en som har mistat och en som har gömt.
O allvar, här krossas vraket mot strand,
o ångest, här hade kejsarn sitt land.
(Natt, furumo, en skogsbrand har härjat, förkolnade trädstammar
milsvitt inöver. Vita dimmor här och var mot marken.)
(Per Gynt springer över mon)
PER GYNT.
Aska, töcken, stoft, som sopas,
här är nog att bygga av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
