Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 257
Det var mig en fröjd att lura den fasen,
slikt kräk tar sig ton och vill spela i basen,
som om han hade något att göra sig bred över!
Nej, den födkroken ska vi allt slå ned över,
så han halkar av pinn’ med båd’ stöveln och hasen!
Hm, jag sitter ej heller fast i sadeln,
jag är utstött, kan man säga, ur självägaradeln.
(Ett stjärnskott skymtar, han nickar efter det.)
Hälsa från Per Gynt, bror stjärneskott,
lyst och slocknat, i svalget förgått!
(sluter sig samman som i ångest och går djupare in i töcknet.
En stunds stillhet, så ropar han!)
Är det ingen, ingen i detta vimmel,
ingen i avgrund, ingen i himmel?
(Kommer fram längre ned, kastar sin hatt på vägen, sliter sig i
håret, småningom faller stillhet över honom.)
Så outsägligt fattig en själ kan gå
tillbaka till intet i det töckniga grå!
Du härliga jord, var inte vred,
att ditt gräs utan nytta jag trampade ned.
Du härliga sol, du lät dagsskimret leka
slösande rikt kring en folktom härd.
Det fanns ingen i hyddan att värma och smeka —
det sägs ägarn kom aldrig hem från sin färd.
Du jord och du sol, du härliga par,
det var dumt att min mor ni lyste och bar.
Naturen är givmild — av anden ställs kraven:
man får böta för sin födsel från vaggan till graven.
Jag vill upp, jag vill snötinnens högluft andas,
jag vill ännu en gång se morgonen randas,
stirra mig trött mot förlovat land,
söka att kava mig ner i en driva,
»här är ingen begraven», kan över man skriva.
Och sedan, ja sen, må det gå som det kan!
17—270945. Ibsen, Per Gynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
