Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Per Gynt.
SOLVEIG..
I min kärlek, mitt hopp och min tro!
PER GYNT.
(studsar)
O, lek ej med ord! Du är själv ju mor
till gossen som där — som därinne bor.
SOLVEIG.
Det är jag. Men fadern är han som förlåter
på moderns bön sin son som kom åter.
PER GYNT.
(en ljusning går över hans anlete, han ropar)
Du väna, du rena, min moder, min maka,
göm, slut i ditt hägn mig in!
(Han klamrar sig fast och gömmer sig i hennes sköte. Lång still-
het.
Solen går upp.) 1
SOLVEIG.
(sjunger sakta)
Sov, du dyraste gossen min,
jag skall vagga dig, jag skall vaka.
Gossen har suttit på sin moders arm,
de två, de lekte hela livsdagen varm.
Gossen har vilat vid sin moders bröst,
hela livsdagen lång. Gud signe dig, min tröst!
Gossen låg sluten till mitt hjärta ömt,
hela livsdagen lång, så trött han sig drömt.
Sov, du dyraste gossen min,
jag skall vagga dig, jag skall vaka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
