Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Första boken. Från Asien till Europa - 1. Kreml och tyska förstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STO BE
19
IV.
Feodor, Alexejs äldsta son och efterträdare, dog 1682
Titan att lämna några ättlingar efter sig. Hvem skulle nu
mottaga arfvet? Efter den siste Rjurikättlingens död (1598)
hade tronen nästan alltid besatts på revolutionär väg. Boris
öodunov bemäktigade sig den genom en rad af mord,
Dmitrij med de polska sablarnas bistånd, Vasilij Sjuiskij
med aristokraternas hjälp, Michail Romanov genom folkets
val: genom detta sistnämnda hade en slags arfsrätt uppstått.
Dock anses det, att Alexejs tronbestigning föregåtts af en
folkomröstning. Af Feodors båda yngre bröder var Ivan,
tsarinnan Miloslavskas femtonåriga son, sjuklig, nära nog
blind och mer än till hälften idiot. En rapport, afsänd
år 1684 till Ludvig XIV:s ministrar, talar om "en utväxt
på ögonlocken, som gör att den unga prinsen icke kan se
något, utan att man lyfter på dessa". Enhälligt uttalade
sig kronans högsta dignitärer för Peter, Natalia Narisjkins
son, hvilken var fem år yngre. De förklarade, att de icke
ville förvandla sina ämbeten till sjukvårdarsysslor. Utan
tvifvel tilltalades de ock af utsikten till en långvarig
förmyndarregering och möjligheten att få behålla makten i
sina händer på grund af den yngre broderns ålder. De fingo
med sig bojarerna, som råkat vara närvarande vid Feodors
dödsbädd, och patriarken Joakim, som gifvit honom
dödssakramentet. Liksom i Polen, gaf tronledigheten åt
kyrkans högsta chef en slags suveränitet under mellantiden.
Ar 1598 var det patriarken Job, som förskaffade Boris
segern. Lika litet nu som då gick man lagligt tillväga.
Ett tal af prèlaten till de församlade officerarna och
hofmännen, som händelsevis voro i Kreml, ett vädjande till
deras röster, som afgåfvos med acklamation, därpå de
improviserade valmännens uppträdande ute på den Röda trappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
