Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Andra boken. I lära hos Västerlandet - 1. I fält. I krigets skola. Skapandet af en flotta. Azovs intagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STO BE
71
hade visserligen ett maglidande, som slutligen medförde
döden; men år 1697, då han var 64 år, slöt han sin
dagbok med följande ord: "De senaste dagarna har jag för
första gången känt att hälsa och krafter boija aftaga."
Francis Lefort hade år 1675 kommit till Moskva
tillsammans med femton främmande officerare, hvilka liksom
han ville göra lycka. Till nationaliteten schweizare,
tillhörde han en familj, som vid reformationstiden hade
lämnat staden Coni, där den lefvat under namnet Lifforti, och
slagit sig ned i Genève. Hans fader var droghandlare och
tillhörde därigenom det högre handelsståndet. Vid aderton
års ålder begaf sig Francis till Holland med sextio floriner
på fickan och ett rekommendationsbref från prins Karl af
Kurland, som bodde i Genève, till dennes broder Kasimir,
som var i holländsk krigstjänst. Kasimir gjorde den unga.
mannen till sin sekreterare och gaf honom i aflöning hans.
utrustning, som var värd 300 écus, och spelpenningar,
som uppskattades till 50 écus om dagen. Inkomsterna
voro-stora, men osäkra. Två år senare afseglade Lefort till
Archangel. Hans första tanke, då han satte foten på rysk
mark, var att vända om. Men man kunde ej då för tiden
lämna tsarernas rike när och hur man behagade.
Utlän-dingarna voro underkastade sträng bevakning, och de som
reste ansågos för spioner. Han stannade två år i^ Moskva
och var där nära att dö af svält. Han funderade då på.
att söka erhålla en obemärkt anställning hos någon af den
diplomatiska kårens jämförelsevis aktningsvärda medlemmar
och gick från det danska sändebudets antichambre till den
engelske envoyéns kök, men fann ingenstädes en varaktig
stad. Han hade dock så småningom förvärfvat sig vänner
i Sloboda och tjänstvilliga beskyddare, till och med en vacker
beskyddarinna, som var änka efter en utländsk öfverste
och mycket rik. Ar 1678 fattade han det definitiva
beslutet att bosätta sig i landet och att till en böljan gifta sig.
Detta var. ett steg, som först måste tagas, ty genom att
hafva familj och eget hem undanröjde man alla misstankar^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
