Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Andra boken. I lära hos Västerlandet - 1. I fält. I krigets skola. Skapandet af en flotta. Azovs intagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
K. WA LI8Z EW8ECI
II.
Hvad blef det emellertid af Ryssland, medan dess
lagliga herre på detta sätt följde sina nycker och sin smak
för ett kringirrande lif? För så vidt Ryssland var i stånd
att förstå hvad som händt och draga sina slutsatser därur,
borde det kommit till insikt om att det ingenting vunnit
på 1689 års statskupp. Det hade utan alltför stor ovilja
eller fruktan sett sin unga härskares förbindelser med
njemtsiema och hans täta besök i Sloboda. Man hade
blifvit van därvid på Alexejs tid. Men den aflidna tsarens
intresse för västerländska förhållanden hade ej gått så långt
och ledde till mera tilltalande resultat, såsom industriell
utveckling, lagreformer och ett verkligt och fruktbärande
framåtskridande på flera områden. Genom Peters fyrverkerier
och krigslekar hade några blifvit dödade och många
lemlästade, och detta var det enda synliga resultatet af dessa.
För öfrigt, om den unga tsaren närmade sig Europa i sina
nöjen, så ådagalade bojarerna, som regerade i hans ställe,
snarare en reaktionär tendens i allvarliga ting. Dessutom
var deras styrelse jämmerligt usel. Galitsin hade misslyckats
i striden mot tatarerna, men han hade åtminstone blifvit
besegrad långt utanför rikets gränser på Perekops stepper.
Nu däremot öfversvämmade tatarerna det heliga Rysslands
område. Från alla håll kommo oroväckande nyheter, böner
om hjälp och meddelanden om nederlag. Mazeppa sade
sig vara hotad i Ukrajna. Patriarken i Konstantinopel
Dositheus gjorde sig till språkrör för de dystra ryktena.
Ett sändebud från Frankrike hade i Adrianopel
sammanträffat med kanen af Krim och storvisiren samt hade gifvit
tio tusen dukater åt den förstnämnda och sjuttio tusen
åt den senare mot löfte, att till Frankrike skulle öfverlämnas
vården om de Heliga orterna. Aftalet hade redan delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
