Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Uppfostran - Andra boken. I lära hos Västerlandet - 2. På resa. Tyskland och Holland. England. Återkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN 8T0RE
89
han lånat af Västerns civilisation. Officiellt hade det
nämligen aldrig kunnat vara fråga om hans person. I Riga,
liksom öfverallt annorstädes, uppgåfvo ambassadörerna, att
det var ett löjligt påhitt, att den unga tsaren befann sig
i deras följe. Man skulle tro, att han var i Voronesj,
sysselsatt med att bygga sin flotta. Med en viss elakhet
låtsade Dahlberg som om han ansåg denna uppgift
öfverensstämmande med sanningen, och moskoviterna, hvilka lade
i dagen en viss tendens, som jag fruktar sedan gått i arf
till deras efterkommande, ställde å sin sida alltför ogeneradt
väl stora anspråk på värdarnas gästfrihet. Peter företog
sig att med egen hand uppgöra planritningar öfver stadens
fästning! Man stängde då vägen för honom, och det
förefaller som om man hade all anledning därtill; Peters fader
hade ju belägrat staden. Felen, om sådana funnos, voro
åtminstone ömsesidiga.
Resenärernas dåliga lynne försvann i Mitau. Den
regerande hertigen Fredrik Kasimir var en gammal bekant
till Lefort. Han mottog ambassaden hjärtligt och präktigt.
Peter glömde sitt inkognito och öfverraskade sina värdar
genom sina häpnadsväckande tal, hvari han gycklade med
sitt lands seder, fördomar och barbariska lagar.
Västerlandet böljade bemäktiga sig honom. Men han var
alltjämt samma unga man med extravaganta fasoner. I Libau
såg han för första gången Östersjön, varägernas haf, och
då ogynnsamt väder fördröjde hans afresa, umgicks han i
stadens Weirikeller med sjömännen från hamnen, skålade
och skämtade med dem och envisades nu att gå och gälla
för en simpel skeppare, som hade i uppdrag att utrusta
ett kaparefartyg åt tsaren. Så kom han till Königsberg.
Han hade, genom att på ett handelsfartyg fara kortaste
vägen sjöledes, kommit före ambassaden, som for landvägen.
Han vägrade att mottaga fursten af Holstein-Beck, som
kurfursten af Brandenburg skickat emot honom för att
komplimentera honom, och lät skepparen förklara, att det
ombord ej fanns någon högättad passagerare. Han stån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
