Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 1. Det yttre utseendet. Karaktersdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
k. waliszewski
hade särskildt sitt nöje i att se sin kvinnliga omgifning
berusad. Katarina själf var enligt Bassewitz’ vittnesbörd
"en dryckeshjälte af rang" och hade denna egenskap till
stor del att tacka för sin framgång. På galadagar skilde
man vanligen de båda könen åt, men Peter förbehöll sig
att få gå in i damernas sal, hvarest tsarinnan presiderade
vid festen och där intet underläts för att gifva härskaren
ett angenämt skådespel. Men vid mindre festligheter åt
man tillsammans, och då blef afslutningen på festerna
fullkomligt sardanapalisk. Prästerskapet hade också sin
bestämda plats vid banketterna och skonades ej heller. Peter
tyckte särskildt om att sitta bredvid kyrkans dignitärer och
då bragte han midt under de väldigaste libationer de mest
oväntade teologiska spörjsmål på tal, hvarvid han ådömde
det sedvanliga straffet att tömma ett stort glas bränvin, om
han lyckades uppspåra någon irrlärighet. Därefter var det
stor utsikt, att kontroversen till hans stora belåtenhet
afslutade med slagsmål. Hans älsklingsumgänge,
sjökaptener a och holländska köpmän, tillhörde emellertid icke de
lägsta samhällsklasser han förtroligt pokulerade med. På
hotellet der göldene Ring i Dresden vistades han år 1711
hälst i betjänternas rum och frukosterade med dem ute på
gården.
Han saknade all förfining. Under sin första resa fann
han i Amsterdam stort behag i den bekante gycklaren
Testje-Roen, som uppträdde i det fria och hvilkens triviala
narrspel utgjorde dräggens nöje. Han ville till och med
taga honom med sig till Ryssland.
Han var rå. I vissa afseenden bibehöll han ända till
det sista sin medfödda vildhet. Var han väl en elak vilde?
Man har så sagt. Ingenting förefaller också så bestyrkt
som hans anseende för grymhet. Saken bör dock
närmare undersökas. Han var ofta närvarande i
tortyrkammaren vid förhören, då vippgalgen och knutpiskan gjorde
sin tjänst, liksom också vid de offentliga afrättningarna där
de mest upprörande bestraffningar förekommo. Det tros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
