Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 2. Intelligensen. Moralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
K. WALIWZKWBKI
riktiga samoj edfami]j er, som för detta ändamål förts ända
från Sibirien. En af kejsarinnans kockar uppträdde också
utklädd till samojed, med ett par väldiga hjorthorn på
hufvudet och med ett gult band om halsen, vid hvilket
hängde en medalj med namnet Akteon ingraveradt. Peter
lät stundom denne kock göra Usjakovs och Balakirevs tjänst,
och mycket ofta var han det förnämsta föremålet för tsarens
gyckel. Som den arma mannen hade en hustru, som
ansågs föga respektabel, underlät tsaren aldrig, då han
träffade honom i vittnens närvaro, att med en symbolisk gest
sticka upp två fingrar ofvanför pannan.
Huru rått detta sätt att roa sig än må förefalla,
isynnerhet i våra dagar, skulle det dock i och för sig
kunna undgå klander; det utgjorde en naturlig, så att säga
nödvändig motvikt mot ett arbete, som i annat fall skulle
öfverskridit gränserna för mänsklig förmåga till och med
hos en natur, så utomordentligt kraftig som Peters. Den
stora tsaren sökte instinktmässigt att därigenom få en
lindring för sin nervspänning, och excentrisk i allt,
förstod han ej att undvika de värsta öfverdrifterna. Man
kan till och med tänka sig, att han förmildrade det
obehagliga, cyniska och omänskliga i allt detta genom den
behagfulla glädtighet och den muntra godmodighet han
vanligen lade i dagen. Ett halft århundrade senare lät
Kristian VII af Danmark döma till döden en grefve Brandt,
hvilken förgått sig därhän att han burit hand på
konungen, som gycklat med honom för hans äktenskapliga
missöden. Peter mottog utan att blinka de knytnäfslag, som
Katarinas mästerkock tilldelade honom, då denne någon
gång ej tålde skämt. Man kan visserligen tycka, att han
kunnat taga föremålen för sina skämt från annat håll än
från köken. Men det var så hans sätt. Han var ej ari^
stokrat, utan tvärtom i mycket en folkets man, som genom
en viss bondaktighet samt genom sin uppsluppna lustighet
och barnsliga glädtighet hörde tillsammans med det lägre
folket i alla land, samtidigt med att hela hans sinnesrikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
