Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 1. Medhjälpare, vänner och gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
k. wal18zewskI
hade trängt fram i första ledet genom att ett ämbete, som
föröfrigt ej bidrog att öka dess ära, så att säga gick i
arf inom den. Då tsar Alexej skapat ett polisdepartement
i Preobrasjenskoje med underjordiska fängelsehålor och
tortyrkammare, anförtroddes ledningen af detta åt furst Georg
(eller Jurij) Ivanovitj Romodanovskij. Hans son innehade
samma ämbete och lämnade det i arf åt sin son.
Denne son till Georg Ivanovitj värj fursten-cæsaren,
hvarom vi redan talat. Det var år 1694, tyckes det, och
som belöning för hans seger öfver den falska konungen
af Polen, hvilkens roll utfördes af Buturlin, som Peter
kom på den idéen att gifva honom denna titel. Det var
endast ett skämt, men vi veta huru skämt och allvar voro
sammanblandade i tsarens påhitt. Det är svårare att
förstå huru en man, sådan som furst Feodor Jurjevitj tyckes
hafva varit, under hela sitt lif kunde låna sig* åt detta
gyckelspel. Han var hvarken narraktig, skämtsam eller
beskedlig. Det är möjligt, att han med barbarens naivitet
ej uppfattade det förolämpande och förödmjukande som
dock framträdde så tydligt i gycklet med hans majestät•
För Peter fick han tjäna som en sista eftergift åt ett
system, som redan var dömdt. Det var därför som
reformatorn hade fördrag med hans mustascher och hans
tatariska eller polska dräkt. Men samtidigt med att Peter
uppreste denna afgudabild som ett försoningsoffer åt den
gångna tiden, skymfade och hånade han i och med den
både det förflutna, som han hatad£, och alla föreställningar
och minnen, som stodo i samband med detta och som voro
sårande för honom, såsom Moskvas gamla Kreml, den
halft asiatiska pompen och ståten, som tsarerna, den stora
kanens forna vasaller, utvecklade och hvaraf han lidit i
sin ungdom, samt Wiens gamla Burg och de romerska
kejsarnas majestät, hvars tryckande tyngd han äfven känt
vid sitt första uppträdande på världsscenen. Det var allt
detta han ville förlöjliga och krossa.
Den person som han utvalt att spela denna tvetydiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
