Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 1. Medhjälpare, vänner och gunstlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den 6t0re
245
dag hos hans hustru. Måltiden var glad, och till
ersättning därför lämnade tsaren en koncession på ett
jordområde i närheten af Tula, där det fanns godt om järnmalm.
Detta var blott början. Med tiden öfverlämnades alla
grufvorna i Ural åt Nikita och hans son Akinfij, hvilka
där fingo ett rikt falt för sin verksamhetslust och
företagsamhet. Ar 1707 erhöll Nikita personligt och år 1720
ärftligt adelskap under namnet Demidov. Men han
bibehöll sina bondkläder, och Peter fortfor att kalla honom
med det förtroliga och bland landtfolket gängse
smeknamnet Demiditj, allt under det han behandlade honom
med den allra största aktning. Mannen blef icke blott
uppskattad som en ojämförlig affärsman och grundläggare
af tjugu järnbruk i Sjuralinsk, Vinorsk, Vjersjnjetagilsk,
Nisjnjetagilsk och Duhomsk, utan han utmärkte sig äfven
för sitt glada och jovialiska lynne och sin satiriska tunga.
Han dog i Tula, 1725, sextioåtta år gammal,
efterlämnande en omätlig förmögenhet och anseende om en
oförvitlig redbarhet, hvilket vid den tiden och i det landet
var nästan något underbart.
Jag kommer att tänka på namnet på en annan bonde,
en af de största i det moderna Rysslands historia, hvilket
litteraturen och vetenskapen täflat om att tillägna sig, men
som äfven leder tanken på industriella arbeten och
landvinningar. Då Pusjkin sade om Lomonossov, som var
historiker, vältalare, mekaniker, kemist, mineralog,
konstnär och skald, att han var det första ryska universitetet,
hade han dock ej uttryckt allt. Född år 1711, tillhörde
icke Lomonossov under sitt lifs verksamma period Peters
samtida, men han var ett barn af hans tid. Han
personifierar dess ande med alla dess civilisatoriska dygder, dess
brister och motsägelser. Ehuru ingalunda glömsk af sin
härkomst, som han tvärtom räknade sig till en ära, ansåg
han sig dock kunna lofprisa Peters stränga
lifegenskaps-lag och, själf bonde, göra anspråk på två hundra själar,
som för beständigt skulle arbeta i en fabrik han låtit an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
