Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 2. Kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
k. wali8zbw8ki
fal, då den som valt henne trott 6ig äkta en skönhet.
Äfven om man antar, att den "seende" gjort sin plikt,
inträffade det ej sällan, att hon blef narrad och fick øe
en helt annan ang flicka. Den lurade äkta mannen hade då
ingen annan utväg än att omedelbart uppmana sin gemål,
som ej föll honom i smaken, att åter anlägga slöjan, till
tecken på att han ej ville veta af henne. Men som hans
blick var skum af vinet, hände det ofta, att han ej såg
så noga efter, och det var för att nå detta resultat som
man berusade honom. Föret senare märkte han då sitt
missöde, men då var äktenskapet fullbordadt och han hade
i och med detta fogat sig i forhållandena.
Hvad resultatet skulle blifva af ett sådant äktenskap
kan man förstå. Samtidens skandal- och rättegångskrönika
kan lämna upplysningar i mängd därom. Män lämnade
hemmet och sökte en tillflykt i klostren; kvinnor bragtes
till det yttersta genom dålig behandling och togo till dolken
eller giftet för att blifva fria den outhärdliga bördan.
Huru strängt straffet än var för dessa brottsliga repressalier,
tyckes man ej hafva kunnat förebygga, att de ofta
förekommo, ty sådana bestraffningar finnas ofta framställda på
samtida gravyrer. Därvid tillgick så, att de skyldiga fingo
stå med halfva kroppen nedgräfd i jorden, ända till dess
döden infann sig, och de fingo ofta i tio dagar vänta på
slutet af sitt lidande, plågade af hunger och törst och lefvande
förtärda af maskar.
Popen Sylvester, hvilken var Ivan den Förskräckliges
förtrogne under hans sista år, har, om icke skrifvit,
åtminstone företagit den slutgiltiga redaktionen af en lagbok,
Domostrqj, som gifver föreskrifter rörande alla dessa
förhållanden. Dessa seder voro af tatariskt, bysantinskt eller
inhemskt ursprung och hade ett gemensamt kännemärke:
barbariet. Kvinnan framstår som den råa mannens offer.
För att förströ sig i sin fångenskap pyntade de förnäma
damerna ut sig som helgonskrin och målade sig som
ikoner; de sminkade sig ända in i ögonen och berusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
