Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Andra boken. Omgifningen - 3. Katarina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
K. WALISZEWSKI
med Mons, så att han och alla andra till sist kände sig
lugna. Men han sade tidigt, att han var trött, och frågade
hvad klockan var. Katarina såg på sitt ur, — en gåfva
från Dresden — och svarade: "Nio." Då grep han med en
häftig rörelse klockan, – det var det första tecknet på
hans upprörda sinnesstämning — öppnade glaset och vred
visarna tre slag, och sade med en ton, som alla sedan
gammalt kände till och som afklippte alla vidare diskussioner:
"Ni tar fel; klockan är tolf, och det är tid att gå och
lägga sig."
Hvar och en gick till sitt, och några ögonblick
därefter häktades Mons i sitt rum. Peter tjänstgjorde själf
som fångvaktare och domare. Under förhöret, som han
anställde, blef ej Katarinas namn uttaladt, ty han ställde
henne afsiktligt utom det hela. Andra anklagelsepunkter
framställdes mot den åklagade. Han hade missbrukat gifna
förtroenden och förehaft brottsliga stämplingar i samråd
med Matrena Balk. Två dagar å rad, den 13 och 14
november, uppmanade på Petersburgs gator en härold alla,
som gifvit mutor, att tillkännagifva detta. I annat fall
skulle de ådraga sig de strängaste straff. Mons gaf
emellertid själf alla nödiga upplysningar. Senare påstod man,
att han liksom Glebov med stoiskt mod sökt skydda sin
älskarinnas heder genom att erkänna en mängd andra brott. Detta
hade dock ej varit bevis på ett särdeles stort hjältemod, ty
till och med under Peters regering var det mindre farligt
att anses som bedragare än som tsarens rival. Glebovs
ohyggliga slut kan tjäna till bevis därpå. William Mons
var långt ifrån en hjälte. Att döma af
rannsakningsproto-kollen svimmade han, då han efter sin häktning stod
ansikte mot ansikte med tsaren. Han bekände allt hvad man
ville. Det var uppenbarligen ej svårt att få honom att
erkänna, ty, karakteristiskt nog, underkastades han ej
tortyr. Fru Balk, som i början nekade, föll till foga vid
det första slaget från knutpiskan.
Mons halshöggs den 28 november 1724. Den sachsi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
