Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STORE
325
med döden, ty han afled i Reval två år senare i
fångenskap, utblottad på allt.
Den fruktansvärda snabbhet, med hvilken Karl
under Köpenhamns murar, gjorde sig kvitt den svagaste af
sina motståndare, skulle hafva förvånat Peter mindre,
om han gjort sig bättre reda för de omständigheter under
hvilka han och hans allierade inlåtit sig i en strid, där en
så stor öfverlägsenhet tycktes vara på deras sida. Konung
Fredrik hade icke tagit med i räkningen garanterna vid
fördraget i Altona, hvilka skyddade Holstein, ej heller
Lüneburg och Hannover, som genast bisprungo Tönningen,
eller England och Hollands förenade flottor, som genom
att tvinga hans egen att söka skydd under Köpenhamns
murar tilläto konungen af Sverige att i lugn fara öfver
Sundet och landstiga på Seland. Han tog ej heller med
i beräkningen — öch detta kan ursäktas honom — Karl
Xllrs lyckliga stjärna och’ krigarsnille, hvilka snart skulle
uppenbara sig och fylla hela Europa med förvåning och
skräck.
Karl, som var född år 1682, tio år efter Peter, som
vid sexton års ålder dödade björnar, vid aderton var krigare,
och som längtade efter ära och blodiga strider, var den sista
representanten för det slag af män, som under sextonde
och sjuttonde århundradena höllo Centraleuropa fånget i
järnfjättrar. Det var ett vildsint krigarsläkte, som satte
Tyskland och Italien i brand, som drog med värjan i hand
från stad till stad, från by till by, som kämpade utan
rast eller ro, som lefde för och genom kriget, åldrades och
dog i rustning i en atmosfär af blod, med kroppen betäckt
af sår, med händerna befläckade af afskyvärda illdåd, men
som alltid bibehöll sitt stolta själslugn. Vid begynnelsen
af ett nytt tidehvarf var han en storståtlig representant
för det föregående, som till mänsklighetens fromma lyktades
med honom. Grefve de Guiscard, som var honom följaktig
under detta hans första fälttåg, beskrifver honom på
följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
