Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Första boken. Yttre strider. Krig och diplomatiska förhandlingar - 1. Från Narva till Poltava (1700-1709)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER DEN STORE
345
han berusat sig, hade Mensjikov själf antydt detsamma
och han förfogade redan efter behag öfver kosackregementen
utan att underrätta hetmanen därom. Efter furstinnan
Dolska uppträdde jesuiten Zalenski som Leszczynskis och
Karls språkrör, och Mazeppa nämnde ej ett ord till tsaren
om denna nya frestare.
Det är bekant, huru Peter med anledning af en ny
kärleksintrig kom underfund med de underhandlingar som
bedrefvos på detta håll. En kosackanförare, Kotjubej,
hvilkens dotter Mazeppa förfört, trodde sig få hämnd för
sin kränkta ära genom att angifva Mazeppa. Till sin olycka
hade han blott otillräckliga bevis. Tsaren, som på grund
af de välgärningar hvarmed han öfverhopat hetmanen
ansåg sig kunna lita på denne och som fortfarande trodde,
att Mazeppa stod på hans sida i striden mot de upproriska
kosackerna, lät narra sig af Mazeppas vänskapliga
försäkringar och utlämnade angifvaren till honom. Under loppet
af tjugu år hade minst tjugu angifvelser gjorts mot
Mazeppa, och ständigt hade han lyckats rättfärdiga sig. Han
lät halshugga Kotjubej och hans förtrogne Iskra. Han var
dock orolig, ty han fruktade, att faran ännu ej var
fullständigt undanröjd. Karls uppträdande vid den ryska
gränsen förmådde honom att fatta ett afgörande beslut.
Våren 1708 kommo hans underhandlare till Radosjkovitse,
sydost om Grrodno, hvarest Karl uppslagit sitt högkvarter.
I det afgörande ögonblicket tycktes konungen af
Sverige hafva bestämt sig för följande plan: han ville draga
fördel af hetmanens anordningar för att intränga i hjärtat
af Ryssland, stödjande sig på de rika sydprovinserna;
därefter skulle han med Mazeppas hjälp förmå de donska
kosackerna, Astrachans tatarer och möjligen äfven turkarna
att resa sig; han skulle så drifva Peter innanför hans sista
förskansningar, till Moskva, kanhända ännu längre,
samtidigt med att general Lybecker, som befann sig i Finland
riied en armékår på 14,000 man, kastade sig öfver
Ingermanland och Petersburg, och Leszczynskis polska anhän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
