Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 3. Den kyrkliga reformen. Patriarkatets upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.486
K. WALISZEWSKI
om klostren, hvilken öfverlämnades åt en regeringsbyrå, i
spetsen för hvilken stod en lekman, Mussin-Pusjkin. Det
var från det hållet han ville börja anfallet. Klostren
gåfvo tillflykt åt en ansenlig mängd män och kvinnor,
som ej hade en varaktig stad och hvaraf de flesta aldrig
tänkt på att aflägga klosterlöfte. Munkar och nunnor
endast till skenet, hvilka ett äfventyrligt lifs skiftande
öden och önskan att undandraga sig besvärliga
skyldigheter eller helt enkelt lockelsen att tillbringa sitt lif i
lättjefull yppighet hade förmått att ikläda sig munkkåpan, reste
från kloster till kloster, och under sina färder väckte de
i städerna och på landet skandal genom sina utsväfningar.
Radikala åtgärder vidtogos genast. Allmän räkning af
befolkningen i klostren företogs, och hädanefter fick ingen
inträda i eller lämna klostren utan härskarens medgifvande.
Samtidigt lade man faktiskt, ehuru ej öppet, beslag på
klostrens inkomster, hvilka indrefvos af byrån, som stod
under Mussin-Pusjkins ledning, och därefter fördelades på
klostren allt efter deras behof, medan öfverskottet anslogs
till underhåll af välgörenhetsanstalter.
På denna reform följde ett bakslag, hvilket Peter ej
förutsett. Om prästerskapet fått följa sin egen smak, hade
det fogat sig i förhållandena utan invändningar, ty på det
världsliga området var tsarens absoluta makt af ålder
erkänd inom kyrkan. Då prästerna vägrade att lämna bidrag
till krigskostnaderna under kriget mot tatarerna, uttog
Ivan Vassiljevitj tjugu bland dem och lät dem kämpa mot
lika många björnar på ett slags cirkus. Peter var ej
benägen att gå lika långt, men hans språkrör förklarade som
papistiskt hvarje anspråk på oberoende gent emot tsaren,
hvilket prästerna eller munkarna framställde. Det var
utifrån som en uppmaning att göra motstånd kom till
munkarna. De hade själfva nästan upphört att stå på sin
rätt-, då deras sak omfattades af andra missnöjda, hvilka
öfverförde frågan på det rent religiösa området. Det var
raèkolnikerna som höjde upprorsfanan. Peter blef med allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
