Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 6. Inre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.528
K. WALISZEWSKI
Enligt Peters uppfattning var den först och främst
mindre ett medel till landets styrelse än en utväg att skaffa
staten ökade inkomster. Kurbatov, som Peter tillfälligtvis
gjort till finansminister, förklarade sig som en bestämd
motståndare till den nya indelningen, och därigenom
försvarade han de principer för ett regelbundet skötande af
hans förvaltningsgren som denna indelning satte på spel.
Han var anhängare af förvaltningens centralisation med
Stadshuset till medelpunkt. Men Peter hade sin egen
uppfattning. Om statsinkomsterna hopades i Stadshuset måste
de med nödvändighet anslås till olika statsändamål, som
skulle hafva olika förespråkare. Men hans föresats var just
att beröfva dessa ändamål de anslag som han ville använda
för ett enda, nämligen krigets förande. Om skatterna
däremot indrefvos hvar och en på sitt håll, utan att staten
hade därmed att skaffa annat än direkt genom statschefen,
skulle detta bäst ske i guvernementen. Det var detta som
var dessas uppgift. Därför bröt han med
sextonhundratalets centralisationsprincip, som skapat rikets enhet. Huru
mycket han än för sina medhjälpare framhöll fördelarna
för staten af en sådan sönderstyckning, hvarigenom
kontrollen och skatteuppbörden skulle underlättas, så är
sanningen dock den, att han ej handlade som politiker utan
som militärchef. Han tog äfven hänsyn till det som
personligen föll honom bäst i smaken. Som han ständigt var
på resande fot, insåg han ej nödvändigheten af en
centralstyrelse, eller han fordrade snarare, att den förflyttade sig,
samtidigt med att han själf gjorde det. Att förstå
fördelarna af att på en gång hafva en centralisation och lokal
själfstyrelse, därtill var han, åtminstone år 1708, alltför
okunnig. Han tänkte i början ej ens på att bestämma
gränserna för de nya förvaltningsorganens verksamhet. Att
börja med nöjde han sig med att fördela landtområden och
städer på de olika guvernementen, hvarefter han, upptagen
af omsorg för kriget, tycktes glömma af dem. Han hade
hos sig i sitt läger flertalet af de nya guvernörerna, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
