Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Huru man tager sig namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU MAN TAGER SIG NAMN
21
detta fält ännu är så föga odlat, får det endast anses som
ett försök, vilket behöver utvecklas och kompletteras av
mer förfarna händer.
I det föregående har givits en kort antydan om namn
bildningens utveckling i vårt land intill närvarande tid,
vilket alltid torde hava sitt intresse såsom belysning av
frågan. Naturligtvis behöver man ej nödvändigt i
fortsättningen strängt följa de vägar, på vilka namnbildningen
hittills färdats, helst dessa tilkommit mer eller mindre på
slump och under inflytande från en mängd främmande håll,
som ej haft med saken att göra. I alla händelser är våra
namns historia lärorik nog, och böra vi ej underlåta att av
densamma draga de lärdomar den erbjuder.
Om vi giva akt på de äldsta nordiska namnen, skola
vi finna vilken uppfinningsrikhet våra förfäder lade i
dagen vid sin namngivning och vilken kraftig klang och
ofta verklig skönhet ljuder ur de fyndiga en eller
tvåstaviga orden eller de korta sammansättningarna. I dessa
länge sedan förgätna namn finnas skatter, vilka våra dagars
namnsökare gjorde väl i att upptaga, antingen direkt eller
såsom mönster, varefter nya namn kunna bildas.
Det förefaller nästan som om namnbildningen fordom
varit en skön konst, vilken troget avspeglat tidens kynne
och utveckling.
Många av de gamla hedniska kämpanamnen klinga
som svärdshugg, och de flesta röja något av det högborna
allvar, man vill finna hos den gamla kämpatiden.
Medeltiden har skapat de äldsta adliga namnen, med
rötter i en stolt krigarkasts sköldemärken, vilka av
hövitsmännen buros i de oupphörliga strider, ur vilka slutligen
Sverge skulle utgå såsom en enhet.
Renässansen med sina sympatier för den
gammalromerska odlingen har bildat de många latinska namnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
