Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag billigt rådes air, ty Sjelfva Ifvar fade,
At Sveas tappra folk, Som aldrig båfvat hade,
Och altid oförskråckt har vågat lif och blod,
På denna stora dag behåfver alt sirt mod.
Men Ingjerd nalkas hit; hvad hålst hon också Söker,
Dels kön, defs vankelmod, vår fruktan blott föröker;
På håtndens grymma stund bör hon ej Syna; hår.
ANDRA SCENE»
INGJERD. OTTAR. Folket.
INGJERD.
Folk! jag i Himlens namn, förtviflad, dig befvår;
Gå ej, med månskoblod at Gudarne beveka;
De låna denna röst at Sådan grymhet neka.
OTTAR.
Och genom Ingjerd (jelf vi Domalds tiistind fatt!
INGJERD.
Ack! huru har jag ej begråtit detta brott!
Då först Så gruflig bön min Svaghet våga torde.
En rysning mig förfagd och tungan stelnad gjorde;
Knapt förr mitt ralcri på Domalds styrka vann’,
Ån mitt förskräckta bröst af afgrunds lågor brann;
S5 håmdens stränga Gud mig öpet har förklarat,
At ej min grymma bön emot dels vilja Svarat.
OTTAR.
Förqvåf et fäfängt qval, Som herrskar i ditt bröst:
Det år ju, Drottning, nog, at lyda Himlens rölt.
En irrig bildningskrafr bör ej din Sjål förleda;
Den Guden, du har tjent, skall ock din stillhet freds.
G
INGJERD. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
