Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dunkel, som onekligen vilar över den äldre medeltidens
Närke, skingras betydligt, då man hunnit fram till folkungatiden.
Landskapet träder med ens i förgrunden som aldrig tillförne. Den
nydaningsprocedur, vars verkningar fr. o. m. denna epok kunna
avläsas, är av en sådan omfattning och av så genomgripande
natur, att den måste sägas innebära upptakten till en helt ny
utvecklingsperiod. Det homogena bondesamhällets årtusenden äro
ett passerat skede. Den samhällsorganism, som nu tar
utvecklingen om hand, skulle i viss mening kunna kallas korporativ.
Dess konstitutiva element heta bönder, bergsmän, borgare. Dess
funktioner äro knutna till slättbygdens jordbruk, höglandets
bergshantering, städernas hantverk och köpenskap. Detta
samhälle, denna utvecklingsperiod äga bestånd vid pass sex hundra
år, från mitten av 1200-talet till mitten av 1800-talet.
Av allt att döma är bergshanteringen redan före 1200-talets
utgång en betydande faktor inom näringslivet. När och var den
äldsta malmbrytningen ägt rum är en fråga, som ännu icke är
fullt tillfyllestgörande utredd, men den synes ha kommit i gång
ungefär samtidigt inom (det medeltida) Närkes norra och södra
delar, nämligen dels vid Dalkarlsberg i Noraskog, dels inom
Lerbäcks bergslag norr om Askersund. Det medeltida bergsbruket
blev visserligen blott en anspråkslös ingress till den
bergshanteringens storhetstid, som senare följde. Men i förhållande till den
lokala kulturutvecklingen kommo dess insatser att bli av
utomordentlig betydelse. Inpå knutarna till det vegeterande
bondesamhället växa upp hyttor, järnbruk och köpstäder; omfångsrika
befolkningsgrupper söka förvärvsmöjligheter, vilka icke längre
äro direkt beroende av jorden och dess brukande. Det är inte
bara det, att järnet bryter ny bygd, att malmbergens slumrande
skatter utöva sin magnetiska dragningskraft. Bergslagens
exploatering blir inte enbart en lokal angelägenhet, den rycker in de
centralsvenska bygderna i ett nytt och större sammanhang. Den
nya tiden bryter in med nya impulser och nya tendenser, med
rörelse och oro, med välstånd och ofärd. Hittills hade bygdernas
liv föga kommit yttervärlden vid. Nu anmäla sig intressenter
från alla möjliga håll: — kronan, världsliga och andliga
stormän, in- och utländska köpmän. Kungen, biskopar, frälseherrar,
hanseater investera kapital i den forna obygden; de veta också
att — om så kräves, med vapenmakt — bevaka sina
tillgodohavanden. "Riksvägarnas, mötesplats" blir av en vikt som aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
