Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vise och tog honom avdaga, varefter han tog gemålen Hildur hem
till sin borg. Men Hildur hade en gammal fosterfar, Alle, som
var bard och harpolekare vid konung Vises hov. När Hildur bad
honom om hjälp, lovade han försöka och sade: Jag har ofta
suttit nere vid sjön och spelat och då har sjöjungfrun gått intill
stranden och räckt mig sin hand. Jag skall i kväll spela för sjöns
drottning och ro över till kung Vättes borg och då skall du komma
ned till stranden. På kvällen hörde Hildur sin fosterfars toner
och smög sig ned till stranden, där Alle satte Hildur i sin båt och
rodde henne till fäderneriket. Men sjöjungfrun tog hand om Alles
harpa och gick upp till Vättes gård, där hon blev hans brud. Hon
förtrollade hans rike och, varvid alla hans gårdar och ägodelar
sjönko ned i djupet liksom han själv. Av den vackra dalen, där
kungsborgen var belägen, blev en sjö, som därefter kallades
Vättern. Men på klara sommardagar försöker kung Vätte uppföra
sina sjunkna byggnader. Vid första fläkt som kommer från
Visingsö, där kung Vise sover, falla Vättes byggnader åter ned i
djupet och då klagar Vätterns konung nere på sjöbottnen, varvid
man får se sjöns böljor svalla och häva sig mot stranden trots,
att ingen vind råder. Vätterns drottning tar då sin harpa och
spelar tills Vätte lugnar sig.
Från Vätterns stränder har också den vackra Näckens polska
hämtats.
Residensstaden Linköping har gamla anor. Från början torde
den ha varit en gammal tingsplats och utvecklades sedan till
köping och slutligen till stad. Första gången Linköping omtalas
i ännu befintliga handlingar är i ett påvligt skyddsbrev av år
1177 för Linköpings biskopsstol. Den blev en naturlig
samlingspunkt för slättbygden kring Roxen, men det dröjde ganska länge,
innan den fick någon större betydelse ur handelssynpunkt. Men
sedan först S:t Lars kyrka uppfördes någon gång under
1000-talet och domkyrkan i början av 1100-talet blev staden så
småningom biskopssäte, och en mera betydande bebyggelse uppstod
kring de båda kyrkorna. Den först bebyggda delen låg kring
domkyrkan och vid grävningar har man på flera håll påträffat
djupt gående grundmurar. Vid grävningar på 1870-talet fann
— 14 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
