Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad är det för folk?» frågade Hans utan
att se in.
»Deporterade,» hviskade den grå skuggan,
»konstnärer, enslingar liksom du. Jag tyckte
de passade så bra tillsammans på krogen och
satte hit dem kring samma bord, fastän de
aldrig träffat hvarandra förr i tiden. Men här
kunna de sitta så bekvämt och tiga med
hvarandra öfver lifvets gåtor och förtala hvarandra
i tysthet, alldeles söm vore de gamla goda
vänner. Tills det behagar mig att lösa
förtrollningen för någon stund och låta dem tala ul.
»De sitta visst styfva och stela där nu.
Men bara jag blåser på dem skall du se så
det kommer lif i dem och så samtalet kommer
i gång, tills jag låter dem slelna igen. Så
kommer det att förbli i alla tider. Ty så som
jag konserverat dem dö de ej, som de annars
skulle ha gjort, utan bibehålla sig för alltid.
Det finnes nämligen något af evighet i hvacl
jag gör,» sade den grå.
Hans såg in på sällskapet och såg att det
var hans vänner som sulto där.
»Kors så besynnerligt, dem hade jag ju så
när glömt af! Jag har ju vänner, jag är ju
ej utan! Men huru i all världen ha de råkat
så intimt samman på samma krog! Så vidt
jag minns ha de aldrig talt ett ord med
hvarandra, och veta af hvarandra endast genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
