Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så är det också,» sade skuggan, »endast
genom dig. Och kanske äro de inte dina
vänner heller, kanske likna de dem endast.
Ser du, mina dockor ha den egendomligheten
att de alltid likna dens vänner, som ser dem.
Oeh likna dem precis lika mycket som han själf
liknar sina vänner. Som du vet tar man alltid
typ af den man för tillfället är vän med.»
»Prat!» sade Hans, som mycket väl kände
igen dem fastän de hade något underligt
främmande öfver sig.
Hans siste vän, den gamle kinesiske
filosofen satt ju där med hufvudet tungt stödt emot
vänstra handen oeh den andra handen stelnad
i en vältalig gest. Och hans slaviske
diktar-broder hade stelnat, i en lyssnande ställning,
med munnen halföppen af förvåning Öfver den
andres spirituella infall. Medan hans tyske
målarvän satt där djupt försjunken i sig själf,
så att skjortbröstet sköt upp och kysste den
skägglösa hakan under det ögonen skådade långt
bort i fjärran underland.
»Stig in och sätt dig midt ibland dem, så
skall du få se om de ej kunna sina konststycken
bra, lika bra, som när de lefde. Pnh!» blåste
han på dem, och genast började den gamle
kinesen gestikulera och filosofera, så att det
gnistrade solar oeh månar om ögonen på
diktar-slaven, hvilken for upp, skakade sin askblonda
man genialt ned öfver ögonbrynen, tittade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
