Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
und man spricht in Bezug hierauf auch wohl von
Balbdiph-thongen», såsom eksempel hvarpå han anför det franska oi, ui,
och det italienska ao, uo. Dessa eksempel äro imellertid föga
lykkligt valda: de i fråga varande vokalförbindelserna uttalas
utan ringaste hiatus och äro allesammans så äkta diftonger som
möjligt, såsom man okk lätt kan övertyga sig genom alt
undersöka deras metriska värde i poesi, hvilket väl aldrig lärer
befinnas utgöra mera än en stavelse. Överhuvud torde till och med
sådana eksempel ikke alls kunna framdragas; tvärtom är det just
karakteristiskt för de äkta diftongerna, alt i ultalet det ena
elementet ikke kommer till så full rätt som det andra, och
anledningen härtill är enkel: diftonger äro ju nästan alltid försedda
med tonvigt, och denna kan icke träffa båda vokalerna på en
gång, utan den ena måste gynnas på den andras bekostnad.
Undantagen torde vara mera skenbara än verkliga: diftonger i
obetonade stavelser, såsom au i got. sunaus eller (för den
händelse att man antager got. au alltid = å, dels långt, dels kort)
lat. audire, eo i sp. coetaneo, m. fl. eksempel, äro väl så
beskaffade, att endast det ena elementet uttalas rent vokaliskt, det
andra deremot mera konsonantiskt.
En sak medgives emellertid allmänt: der hiatus linnes
mellan två vokaler, der bilda dessa vokaler ikke diflong. Det
återstår då alt tillse, livad som menas med hiatus, om della ord
blott är en annan och rent teknisk benämning för sjelva det
förhållande, att vokaler ikke bilda diftong, eller om denna ordets
betydelse möjligen är endast sekundär.
Vi Iro det sednare och att i sjelva verket ordet hiatus
ursprungligen beteknar, och det på ett fullkomligt riktigt sätt, det
rent fysiologiska förloppet vid uttalet av två ikke diftongiska
vokaler. Verbet hiare betyder, liksom fränderna gr. xaivw, fht.
ginén, fn. gina, stå öppen, och vanligen, om ikke alltid, så
att på andra sidan ett vidgadt rum, ett gap vidtager. Hvad är
del nu för ett öppnande som i del för handen varande fallet
kan på detta sätt beteknas? Det kan ikke vara ett öppnande av
munhålan, eftersom vid ultalet av vokaler, vare sig diftongiska
eller ikke, denna alltid är mer eller mindre öppen. Lägger man
märke till Helmholtz’ uppgift (Die Lehre von den
Tonempfin-dungen, 2dra upplagan, sid. 164) att till en stark och dokk mjuk
vokalklang erfordras, alt «die Stimmbänder auch bei den stärksten
Schwingungen in den Augenblickcn, wo sie sich einander
nä-hern, sich geradlinig ganz eng an einander stellen, so dass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
