Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringande af 1-ljudeu; det väsentliga för dessa är, att luften
ikke strömmar Iram över midten af tungan, utan längs dess
sidokanter, mellan dessa och oxeltänderna, och följaktligen bör
indelningsgrunden för hithörande ljud sökas just i denna
omständighet och hvad med den må kunna omedelbart
sammanhänga, d. v. s. beskaffenheten af den mellan tungans
sidokanter och oxeltänderna befintliga öppning för luftens
fram-ströminande. Ligger tungan jämförelsevis utplattad, så alt dess
kanter sträcka sig längre ut mot landgården, så blir denna
öppning smalare, och det så uppkommande ljudet är det
vanliga vest-europeiska 1; höjer sig tungans rygg mera mot
gom-hvalvet, så att dess kanter dragas närmare in mot midten, så
blir öppningen vidare och vi få ell l-ljud, hvilket här i norden
är allmänt bekant som det tjokka I, och som jag förmodar i
huvudsak är samma ljud som beteknas med del polska
tvär-strekkade 1. Tungspetsens ställning har på dessa båda
artikula-tioners beskaffenhet ikke det ringaste inflytande, och är
förmodligen rent tillfällig, beroende av opportunitet i förhållande
till de närmaste grannljuden; deremot har jag trott mig finna,
att vid uttalet av det tjokka 1 Purkines iakttagelse om
tungryggens beröring i samma läge som för k och g träffar in,
under det att för det vanliga 1 denna beröring sker med en
något främre del av tungan, ungefär i samma läge som för
uttalet av cacuminales (om hvilka vidare här nedan).
Kan denna utredning gillas, skulle vi altså få endast två
typiska l-ljud: I* = det vanliga vest-europeiska 1, som jag
skulle vilja kalla det tunna I, i motsats till I® — det tjokka
I, hvilket sannolikt okkså är = polskt t. I)e romauska språkens
I mouillé måste jag med Brücke anse som sammansatt,
nämligen I1 + i (j).
III. R-ljuden.
Oberäknadt det labiala dallerljudel, hvars användning som
språkligt element torde vara ylterst inskränkt, upptager Brücke
dentalt och (gutturalt eller, som han hällre och riktigare vill
benämna det,) uvulart r. Rumpelt följer honom troget, blott med
tillägg av en uppgift, som Itriicke i brev lemnat honom, enligt
hvilken han numera är övertygad om den av honom förut
betvivlade möjligheten att uttala det sanskritska r cerebralt, d. v. s.
med mot gomhvalvet riktad tungspets. Max Müller slutligen
(Lectures, 2" serien, sid. 137) lånar Ellis’ beskrivning, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
