Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt detsamma bevara dess volym. Eksempel: gr. näg för na-vT-g,
jroifijjv för noiftiv-g, tjysfiaiv för fjyefiiiv-g, o. s. v.; lat. examen
lör exä-g-men, pés för pé-d-s, m. fl.
Det synes mig, och jag har även haft tillfälle alt en gång i
en större krets uttala denna åsigt, som om den s. k.
assimilationen i grunden ikke häller vore annat än en dylik
ersättnings-förlängning, men som träffar den följande konsonanten i stället
för den föregående vokalen. Assimilationen uppfattas vanligen
så att en föregående konsonant förvandlas till en efterföljande,
men detta är sant endast för ögat, ikke för örat: i fattot
scritto, av factum, scriplum, artikuleras ikke först ett t med
sin explosion och derefter ett annat med ny contact och ny
explosion, utan blott elt t höres, men detta höres i ställe,
med samma tidsmått som erfordrades för de ursprungliga ljuden
ct, pt, d. v. s. t-ljudet är långt. Det är, så vidt jag vet, svensken
Sundevall, hvilken den äran tillkommer att (i avhandlingen Om
1’honetiska Bokslåfver, Vetenskaps-Akademiens Handlingar, ny
följd, I sid. 77, 78) först hava bragt reda och klarhet i det
förhållande, att konsonantljud kunna vara långa lika väl som
vokalljud, och att ett konsonant-tekkens fördubbling ingenting annat
betyder än att det motsvarande ljudet skal uttalas (eller
åtminstone. ursprungligen skolat ultalas) lånet. Även Brücke och
Bumpelt hava på ett särdeles klart och övertygande sätt behandlat
samma ämne, hvilket härigenom torde få anses en gång för
alla fullt nöjaktigt utredt. Men förhåller det sig nu så, att ett
konsonant-tekkens fördubbling betyder det motsvarande ljudets
längd, då blir ju i sjelva verket assimilationen en förlängning
av elt konsonantljud till ersältniug för en föregående bortfallen
konsonant. Vi få således ersättnings-förlängning såsom det
allmänna uttrykket för en vokals eller konsonants förlängning till
ersättning för bortfallna grannljud, och denna förlängning blir
I) vokalisk ersättningsförlängning, om den träffar den föregående
vokalen, 2i konsonantisk ersättningsförlängning (assimilation), om
den träffar den följande konsonanten.
Ett nvtt problem blir det sedan att tillse, när den ena eller
andra arten av ersättnings-förlängning inträffar, och på hvilka
orsaker språkets benägenhet beror att i ett givet fall använda
den ena eller andra arten.
Lund, december 1872.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
