Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 (184 B.).
En ankeUvullen} vedervardig qvinsperson,
Publik, motbjudande,–––––––––––-
ett fdrem&l fdr nllas afsky och fdrakt. — Med denna ftrf&Higa
spådom synes Arch. hafva slutat sin dlkt och lemnat Neobules
person fOr den gången med fred.
[Texten efter B:s uppstållning i slutet af hans ant. till fg.
184, med undantag deraf, att vi skrifva /uictyri? i st. f. tiiOfjjtj.
Det kunde blifva fråga om att, efter Ku st er till Suid., råtta
drjfjioq till å\jfuog, emedan det år nødvåndigt all hår hafva ett
adjectivum, och emedan åjfiuog just uttrycker det begrepp, som
Suid. och Eustathius lågga i drjpog^ nåmi. jtotry dyptc.
Meu dré[åog kan godt bibehållas, alldenstund ordet från att
be-tyda ’en qvinna ur hopen’ (jfr. II. XII. 213: djjjpog tør) eller
en qvinna, som endast i samhållsstållning år den stora massan
eller ’hopen tillhorig’, lått kan komma att utmårka en, som i annan
mening år allmånhetcns tillhftrighet. Den konstlade forklaring
af 7oqvQov ncc%éTa, som vi fOrst mott i Schneiders
ord-bok, och som sedan gått igen hos snart sagdi alla lexicographer
(t. ex. Passow, Melin, Pape) kunna vi icke gilla: vi veia ej
heller, hvad anledning år till henne, eller hvarifrån hon
ur-sprungligen kommit. Skalden vili, helt enkelt> såga, att åfven
den qvinliga skonhet, som de Gamle så hdgt skattade, och som
de uttryckte medelst ord, sådana som xaiXicqvQog, iiøqvgQc och
xktdavoaqvQoS) skulle med tiden forsvinna hos Neobule, så att
hon skulle blifva fullkomliga motsatsen af hvad hon nu var,
d. v. s. nsQi cTqvQov na%éla. Hesychius (se B.) år
vår.borgen, att det år om Neobule skalden talar i detta fragment.
Cfterb. — Cratinus ap. Apostol. Xlll. 95: M$oq*al di
yvratxcg dec. Bor. Epod. VIII. 9—10: — et femur tumentibus
exile suris additum.]
[2. Arch. beskrifver, huruledes hans tillåmnade svårfader
sjelf gaf honom tillkånua, att fOrbiudelsen med Neobule var
upp-luifven.1 en dermed sammanhångande fabel skildrar Arch. å
en låttforstådd allegori ytterligare det grånslOsa i den troldshet,
for hvilken han varit utsatt, och nedkallar himlens håmd derofver.
— Diktér till Lycambes.]
å5. Epedes. — Fabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
