Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oråttvisa; på hvilket allt skalden icke svarar med klagan, mcn
med ett kraftigt Idfle om håmd i rågadt mått (fg. 149) — ett
I5fte, som han redan med detta dråpande skaldestycke synes
hafva tillfullo infriat1).
H. har origtigt uppfattat fg. 148, då han låter fadren i
det-samma tala ’till sin dotter’ (’zu seiner Tochter’ S. 99). Af
hela sammanbanget i Aristot. Bhet. III. 17. se vi, atl
Lycambes talar till Archilochus och om sin dotter. Sedan
Aristoteles nåmligen omtalat det rhetoriska konstgreppet att
låta en annan saga, hvad man icke gerna skulle vilja framføra
i eget namn?) eller i annor mans mun lågga de tillvitelser, man
har att gora en tredje — eller (hvad man lika gerna kunde
Jtalla en dramatisk konst) låta en annan person charaktorisera
sig sjelf utidetspråk, man låter honom fora") — fortsåtter han
<P- 159. 2—5. Speng.): ’och så utdelar Archilochus sitt tadel
[saliriserar]; ty han låter i en iambisk dikt (o: smådedikt] fadren
s&ga om dottren: »OfOrmodadt vare i^tet! dcc.« {xa)
lozPt fdq tov nazéga Xéyovta negl tyg &vya~
% go g iv im lapfhp Xg^pawv åtlniov oiåé^ x, %. *»).
Dikten framståller Archilochus och Lycan^es samtalande
om den uppslagna trolofningen. Archilochus såger: ’JNåvål!
Jag har nu tillråckligt inhåmtat fars och mors tankar om saken.
Men hvad såger Neobule sjelf? hon, som alltid ålskat mig så
varmt! På hennes trohet vågar jag svårja: icke kan hon så
ålldeles pUHsligt hafva upphdrt att ålska mig och hafva våndt
sin kårlek till den, som hon fOrr icke kunde tåla.’
Lycambes svarar, att så många underliga ting stø i veriden,
så att snart rått ingenting kan vara ovåntadt eller sådant, att
vnan roed ed kan bedyra dess omftjlighet — att, då mau jemt
Jir vittne till så stora omhvålfningnr i naturen, åro fftråndringarne
i en liten flickas tycken icke något att g6ra våsen af — att
hans dotter, i fOljd af en dylik outredd naturdrift (som stundom
f) Och doek måste vi an taga, att Archilochi poetiska håmd oflnre, ån hvad
vi kunna finna af dessa svaga lemningar fr&n hans skaldskaf), drabbat
Lycambes, hvilken han dessutom (sågom vi snart skola se) ståndigt
hem-sdker i de forfarliga håmddikter, for hvilka dottren ar fdremål.
*) Såsom exempel an fores, bland andra, att Arch. på detta sått anv&nder
timmermannen Charon (se ant. till fg. 187—8.), och att Soph. (Antig. 687
sqq.) låter Hæmon infor Creon gora sina egna ord och tankar till andras.
*) Ed. Speng. p. 158. 3—5: fyorra pir oSr «7iod§i%éis xtti ijihxdrf Xix-
1 tor xmi tirtoduxnxuif, iar di pi) f/p9 /jthxate.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
