Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt från VII sista epigrammet1) — dock meddela vi uti denna
afdelning endast de fragmenter, hvilka icke redan f&tt plata i
någon af de foregående afdclningarne.
d12. Mot Pericles.
Sin fordne vån Pericles — hvilken Archilochus Ullegnat sin
berOmda elegi om skeppsbrottet (fg. 95—100) — beskyllar
skalden, sedan de blifvit ovånner, att han varit snyllgast hos honom
— en af dessa parasiter, som fortårt Archilochi rika fadernearf
(jfr. ant. till fg. 106). Vi hafva redan anmarkt, att Archilochi
vånskap vanligtvis slog om uti den bittraste flendskap (se ant.
till fg. 114 samt ant. och not. 1 till fgg. 65—69). De i denna
afd. upptagna nidvisorna mot Pericles och Glaucus gifva derpå
de krafligaste bevis samt bilda en kommentar till Critiæ, af oss
ofta anforda yttrande (Ael. V. H. X. 13.) om Archilochus, ou
toég (fikovg xctxæg åksye.
183 (103 B.).
Der drack du både mycket och oblandadi vin,
Afen bidrog ej med eammanskott;
Ej keller infann du dig bjuden, som en vån}
Men med Mykoniskt snylibruks rått:
Till oforskåmdhet nåmligen fortvijlad buk
Ajledde sinne och forstånd.
d13. Mot Siaren.
Hvad man ur de Gamles skrifter kan håmta om denne
Archilochi ovån (inberåknadt Aristidis anspelning på denna nid-
Fg. 18 3. Text efter H:s lyckade restitution af st&llet:
IloXkov dé nlvwv xal xaXlxgytov pédV)
ov tipov éidtjvéyxao•
ov ftfjp ov xXytttlg ijX&ég o la dq (flXog,
aXX’ ii* Mvxooviutv ålxtjm
yatttriQ voov yaQ xal (pgévag nagyyaysv
tj pctgyog sig avaidiyv.
fornåmligast mot Lycambes, Neobule och Charilaus), åro af gammalt
kande såsom de skarpaste niddikter, poesien kan uppvisa.
l) Såsom vi nyligen hafva sett af Meleagri vitsord (se slutet af afd. Vll)„
har Archilochi epigrammatiska poesi, fastån nu nåstan alldeles fdrgången,
till storsta delen vurit stirkande och smadande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
