Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-det ofvanskrifna, enda fragmentet af dikten, framgår beståmdt,
■alt Archilochus m&ste hafva hållit sin dikt i en allligenora komisk
ton. HvarfOr Sophocles, hvilken (enligt Schol. II. och
Dlo Chr. 1. c.) efter Archilochus behandlat samma historia
(Tracti. 555 sqq.) icke också beråttat henne med en komisk
fårglåggning, år alltfår lått att inse; såkert år likvål, att både
prosaftrfattare, såsom Pherecydes Syrius, och skalder,
såsom Callimachus, efter Archilochi tid och, såsom det vill
synas, efter hans exempel och framstållning i denna dikt (se
Schol. Apoll. Rhod. I. 1212), beråttat om Hercules åtskilliga
tokroligheter1). De många groteskt komiska dragen i
Hercules-sagoma håntyda verkligen derpå, att poesien redan ganska tidigt
nnderkastat dessa myther en skåmtsam bearbetning2); och det år
«n mftjlighet, att många bland dessa drag ytterst hårfly ta från
Archilochus, som i alla fail, åtminstone genom denna dikt, på
sitt vis var en fåreldpare till den parodiska poesien (hvarfor
Archilochus kunde i en sednare tid tros hafva haft ett finger med
i fdrfattandet af Margites: jfr. ant. till fg. 74), såsom ock till
det Sicilianska lustspelet och den Attiska fi&ty xwfAwåta.
I det vi fatta Archilochi hela Hercules-dikt såsom komisk,
kunna vi ingalunda dela H:s åsigt, att Deianira i detta
skalde-stycke var så framståld, att ’ihre Treue zur Beschåmung einer
Buhlerin dienen sollte*. Vi tro tvårlom, att Archilochus, åndt-
*) Sålunda år den sistanforde forfattarens (Callimachi) skildring (iHymn.
in Dian. 146—161) af den till Olympen upptagne Hercules ytterligt
komisk. ’Ehuru han blifvit en Gud’, heter det, år han dock jemt regerad
af en omåttlig matiust och glnpskhet — alldeles så, som når han på
jorden åt bort oxen från plogen for Theodamas:’
Ov yaQ oyt ’Pgvyip ntQ vno dQvt yvia
navoai ddrjfj ayirjg. ht ol ndga yrjdvs ixsiy^
Tjj nor1 dgorgtotoyn cvrtjyTéro Sitodu/uayn.
1 Olympen står han evinnerligt vid ddrren, våntande Dianas ankomst
med eU godt mål till honom; hvarofver gudarne skratta omåltligt:
–––––––- Tolos yag dti TiQvyfhoe åxfitør
før?*« itQo nvXiwy, nondtyptyoi, tt n qiqovca
ytiai mor (dto/ua. d3 tni ndrtK ixtiytp
åXhfXTor ytkotoot*
Åfventyret med Theodamas intraffar straxt efter Nessi dod; och af Schol.
Apoll. Rh. 1. c. vill det synas, som om Arch. också beråttat detta.
-*) Fn dylik har ock, som bekant, den bildande konsten stundom foretagit
sig; U ex. I skildringen af Herculis åfventyr med Cercoper, Satyrer &c.
Tldskr. ftr FWUI. »r III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
