- Project Runeberg -  Karin Månsdotter. Skådespel i 5 akter /
127

(1899) [MARC] Author: Adolf Paul
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke (knäpper ihop händerna) tillstäd icke att de
taga mitt fatttiga lif! De eftertrakta det alla, —
beskydda mig, — tillgif mig för Kristi skull, —
jag vill vara dig en tro och lydig undersåte!

(Den obekante skrattar till)

ERIK

(reser sig långsamt).

Tror du det ej?! — Så låt mig då få resa ut
ur landet under säker lejd! (Paus) Du tiger?! —
Du svarar inte?! — Ja, jag vet att jag är en stor
syndare, men jag är ändå din bror. — Så tag mig
då i Guds namn, tag mig och gör med mig som
du vill, — — men handla godt med mig, — gör
det, och gif mig i Guds namn ett ärligt fängelse —

(Den obekante slår upp hjälmvisiret. Man
känner igen Sten Erikson Leijonhufvud)

ERIK

(ryggar tillbakaf förvirrad).

Du Sten Erikson? Lefver du än? — Ah, så
lefva väl de andra också! — Det var alltså en dröm
endast! — En elak dröm!

STEN ERIKSON.

Nej — de äro nog redligen döda, Gud vare
deras själar nådig. Och hade det kommit an på
dig, så vore jag nog med dem där de nu äro.
Men du sade åt den djäfvulen där (pekar på Göran)
att skona Herr Sten. Och då vi voro två med
det namnet så skonade han oss båda. (Skrattar)
Djäfvulen var dum den gången! Men mig lyster ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/phkarin/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free