Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog en annan till din maka. O, herre — lös in ditt
löfte — gif dig så i mitt våld, att jag må kunna gifva
dig fri.
KRISTIAN.
Aldrig!
DYVEKE.
Gif mig fri, herre! Du har mig ju ej mera kär,
— du har tröttnat på mig — du behöfver mig ej
mera. Du har ju din drottning.
kristian (med ett bitteri skratt).
Drottningen, — ja, drottningen!—{Häftigt.) Tror
du då jag tog henne af fri vilja?! Jag hade ju ej en
gång sett den, som skulle bli min gemål! Inser du
ej, att ej jag och mina böjelser, utan mitt folks och
mitt lands väl föreskref mig den förbindelsen? —
DYVEKE.
Jag inser det. Och därför att jag inser det ber
jag dig: gif mig fri.
KRISTIAN.
Nej — just därför borde du ej bedja mig om
det. Din kärlek till mig borde säga dig att det ej
kan vara fråga om kärlek emellan henne och mig,
dyveke (ser honom fast i ögonen).
Hvad är det så?
{Kristian ser åt sidan.)
dyveke (fast).
Du älskar henne, Kristian. Hur vore något
annat möjligt. Hon är god, hon är skön — hon ser
ut som en Guds ängel. Nu, sedan jag sett henne,
begriper jag att man ej kan annat än älska henne.
Du är ju hennes make. Kristian, var det — — och
låt mig gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
