Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
te bli ledig från Roten; och jag lade wäl till, att
de emot min wilja hade fört mig i denna
omständighet. Deras förmåga tillät dock icke så snart
återbetala Roten den utlagda städjan.
Alltså måste jag emellertid antaga den tillbudna
wallhjonstjensten uti Knorhult, samma sommar,
nemligen 1760; och det war mig en olycklig tjenst. Ty
uti slutet af Juli månad kommo Å som refwo
ihjäl och skadade många får för mig. Jag får här
bekänna upprigtigt: jag war wäl icke nog wakande
på min post, ty lyckan hade tillförene satt mig i
säkerhet, och jag förnötte förmycken tid med ritningar
och hwarjehanda tidsfördrif.
Men då jag träffade fåren skrämda, och på
owanligt ställe så dags på dagen, nemligen fram på
wallgatan, samt några bitna och saknade ett wisst antal;
satte denna omständighet mig alldeles, i borjan, i
dödsångest. Efter öfwerläggning med mig sjelf,
beslöt jag att rymma undan; ty jag trodde mig blifwa
liflös „ om jag kom för mina husbönders ögon. Det
swåraste war, att jag ej hade mina kläder ute.
Derföre måste jag passa på ett tillfälle, då allt folket
wore ute på sina arbeten, att då smyga ut mina saker.
Dagen näst efter då olyckan skedde med fåren,
war folket mangrant i skogen, att dels söka efter
fåren, och dels undersöka hwad wallgossen tagit sig
före. De ropade på mig, men jag tordes alldeles intet
swara, utan drog mig dess räddare undan. Änteligen
dref den swåra hungren mig att nalkas gården; men
ehuru hemligt jag ärnade mig dit, så mötte jag en
min husbondes tjenstepiga „ och sedan hon fick
ögonsigte på mig, kunde jag ej draga mig bort. Darrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
