Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de de faror, för hwilka han gick att blottställa sig,
war han obeweklig; men då hon med alla
fattigdomens och misströstans färgor skillrade den nöd, hwari
hans frånwaro skulle bringa henne och deras barn,
syntes han ett ögonblick swigta. Hastigt repade han
dock mod igen, närmade sig till dörrn och tryckte
häftigt upp klinkan. Utbristande i högljudd gråt,
kastade sig då hustrun och de trenne barnen om hans hals;
han pressade dem tigande till sitt bröst, lyftade renseln
på ryggen och gick ur den lilla stugan uppför en
gångstig åt skogen. Men ännu war detta ljufbittra
motstånd ej besegradt: hustrun och den äldste sonen
följde honom ett stycke på wägen; gossen höll honom i
råckskörtet för att draga honom tillbaka, och hon wille
ej skiljas från hans hals; en werldsrymd låg, för
henne, mellan Stockholm och Mejensjö. Slutligen
bad han dem släppa sig, och sade åt sin maka, med
en ton, som till hälften war ömhetens „ till hälften
otålighetens: “Kära mor! Jag rår inte. Det är mig
omöjligt att bli qwar. Gå hem till din gryta, och
låt mig gå — dit Försynen kallar mig.“ De måste
då lemna honom: han wälsignade dem, wände sig om,
tryckte hatten djupt ned i dannan och skyndade
uppför den ensliga skogsstigen, sina kommande öden till
mötes.
Mycket wore att säga om de bildande Konsternas
tillstånd i Swerige, wid den tidpunkt, då Hörberg
uppträdde för att dana sig till egentlig Konstnär.
Denna sidan är onekligt den lysande af Gustaf III:s
först utan mått beprisade, och sedan öfwer höfwan
tadkade tidehwarf. Men ett sådant ämne fordrar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
