Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Den hulda Sången lockar känslofriden
Med engeltöst från paradisets rand,
Ur minnets öknar dansar Gyllne Tiden
Beglänst af återsken från Hoppets land;
Med liljor sår hon brända Thebaiden,
Med korset skön vid Religionens hand,
Och Eros, som vid rosengriften gråter,
På andra stranden ser sin Psyche åter.
Hon ljuft förnyar längst försvunna dagar;
Och kända skuggor gå ur vestern fram;
I hennes spegel sedd, ej Sorgen klagar,
Och vällust hviskar från cypressens stam,
Melodiskt hvarje misston hon försvagar,
Hon bhböljer grafven sjelf i blomsterdam, –
En snöhvit svan, ur urnan Själen svingar,
Hvar blick är eld, hvar fjäder späns och klingar,
Och oss förtär en evigt liflig trånad
Till denna helga, klara andeverld,
Hvars bild, från Ljusets högsta himlar lånad,
Magnetiskt lockar våra toners färd.
Dess dag, för forskarns fromma tjusning blånad,
I Diktens prisma bryts till Féers verld:
Sophias bloss sig der i sol förvandlar,
Och skalden sjunger och den vise handlar.
’
,
AA
Derute, der de vilda strider brusa;
Der ödet straffar yrande begär, –
Ej kan, ej vill förädla och förtjuså
Den Gud, som styr de blodiga gevär.
Hans åskor våra slott och kojor gruså,
Tlans ljungeld Ceres” väna skatt förtär!
A 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
