Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄFSÅNG
Efter
PRUDENTIUS.
(N:o 401 i Svenska Psalmboken: ,, Jam moesta guiesce querela &’)
Han – Torrka ditt gråtande öga,
Och klaga ej, sörjande Moder!
Din kärlekspant är i det Höga,
I famnen af Christus sin Broder.
O Vänskap! – på marmorn, den kalla;
Du lutande ristar din smärta:
När Runan med den skall förfalla,
Då trycks Du till äsklingens hjerta!
Ty evig är icke hans dvala;
Messias engång honom väcker:
Och Anden till Kroppen skall tala:
”Upp, Broder, se, morgonen bräcker!’t.
Strax blodet, odödligt och renadt,
Skall pulsarna värma: till Hydda
Det multnade gruset bli enadt, –
Den Herren skall evigt beskydda,
Ej mer han af Vänner beklagas,
Den Frie, – ty brustet är bandet:
Af saliga Fäder ledsagas
Han hem till det lyckliga landet.
Af kornet, det multnade, döda,
Vid väårsolens »hyllande lågor,
Uppstiger en gyllene gröda,
I herrliga, färgmängda vågor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
