Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Med melankoliskt löje forskar Sigvarth
I natten af sin framtid, och än söker
En tvist med Tingens Far, och ej försonas:
Der på en gräsbänk, uppförd vid hans koja;
Ej mer med muntra barnen Hilma skalkas,
Och ser; om än hans steg från ängen närmas,
Och smyger till hans famn, och honom helsar
Med den Kerub, som än ur lifvets källsprång
Förföriskt dricker hälsans gudastyrka, ;
Och af sin far det första namnet stafvar. —
Nu obelönt hans svett förströs, lik regnet,
Kring Alpers kedja stänkt, och nu är jorden
En öcken, der ej echo hör hans klagan. —
"Från bergets spets med svårmod nu han vandrar;
Och irrar tankfull till den tysta lunden, :
Der han sin ömhet nämt och sagt sin fruktan;
Der aningen, lik paradisets gryning
Omkring den Vises bädd, som dör: som hemgår,— ’
Hans stunder lyckliggjort, och åt den Allmakt,
Som lofvat en välgerning; fast fördröjd, —
Förut beredt af tacksamhet ett minne.
Der under taket af förbredda. grenar, —
Lik Cynthia i en skymning vårdslös sprungen
Ur badet — slumrar, smekt af vårens anda,
" I silfverskir hans Hilma, som försmäktar:
Så mild som Psyche, när med stilla bäfvan
Och halfskänkt bifallsblick hon ser, hur Amor
Med saktad bön och blyg förhoppning: nalkas;
Vill förebrå, men "ångrar ’sig och tillger,
Och skjuter honom från sig, då han vågar,
Och ser sig kring, om han ej återkommer,
Och lik den första qvinna, som förvillats
I Edens park, och, — då hon sakta somnat, —
Än skådar scenerne af saligheten,
Hvars gloria än dess anlete beskimrar, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
